Få tillgång till plus - endast 1 krona första månaden

Allt har sin tid

PUBLICERAD:

Allt har sin tid och nu är det dags att låta sig omfamnas av mörkret och höstrusket.

Det som inte blev gjort denna sommar, det blev inte gjort. De fröpåsar jag inte ens öppnade… alla plantor som bara blommade i mitt huvud, i en vision av en fantastisk prakt. Kanske ändå att de är tacksamma, mina fröer. Denna sommar som blev så varm och så torr.

Det var kanske inte dags för dem att växa sig starka och frodiga. Kanske hade de torkat bort för mig. Jag har inte frågat dem.

Jag hoppas de vill vara en del av mina planer även nästa sommar. De har sin tid av blomning framför sig.

Jag undrar om det är likadant med oss människor?

Vi planerar och planerar. I vår vision gör vi än det ena, än det andra. Allt orkar vi, allt hinner vi. Men hur ofta spricker inte vår planering.

Dagen blir sällan som vi trodde.

Ofta kommer något annat i vägen och vi får ändra allt. Vi tror att det är just denna dagen vi skall blomma, men så blir det inte. Kanske ändå att det slutar med att vi går omkring med fröer som kan leda till något annat.

Kanske är det just det som är meningen?

Min man säger att jag planerar för mycket. Jag jobbar på att låta bli. Förra helgen lät jag bli. För allt jag trodde jag skulle göra lät sig inte göras. Bilen gick sönder. Tvättmaskinen gick sönder, vi upptäckte att kajorna hann bygga sitt bo i vår skorsten i våras precis innan vi satte på ett skyddsnät och dessutom bet jag sönder en tand. (och jag har inte ring till Susanne, min tandläkare ännu… allt har sin tid)

Jag gav upp! Och tänk! Jag har inte fått så mycket gjort på många år.

Det var en lärorik erfarenhet. Och jag hittade två papperslappar. På den ena stod det ”mina kortsiktiga mål”, på den andra stod det ”mina långsiktiga mål”. Båda bar årtalet 2004!

Att sitta med facit i handen så här fjorton år senare…mmm…det gjorde lite ont! Men samtidigt så vet jag att det kom annat i min väg som jag inte vill ha ogjort.

Jag bär med mig en känsla efter denna helg som känns bra. Trots alla motgångar. Kanske hittade jag en mental fröpåse. Om jag sköter den rätt kommer den kanske att blomma framöver?

Jag vill tro det.

Nu sitter jag i min ateljé och tittar på fullmånen. Den är vacker. Oavsett om jag följer mina planer eller inte kommer den tillbaka. Månad efter månad. Allt kommer och går.

När jag sett den sex-sju gånger till så tar jag fram mina fröpåsar igen. Jag kanske köper några nya också. Det vet jag inget om ännu.

Så har jag gjort förr, så antagligen gör jag så igen. Jag kommer att drömma och planera. Och vissa saker kommer verkligen att genomföras. Så fungerar de flesta av oss.

Inget nytt under solen! Allt har sin tid!

Marie Johansson Gadde

Nästa artikel

Marie Johansson Gadde ställer ut i Nora