Få tillgång till plus - endast 1 krona första månaden

Spännande att öppna nya dörrar...

UPPDATERAD:
PUBLICERAD:

Det här med att öppna en dörr till något nytt - det kan vara så fantastiskt, spännande och kul men samtidigt mycket mer än bara det.

Jag har ett yrke som jag trivs med, jag har varit journalist i över 20 år och tänker fortsätta med det. Men nu har jag lagt till en bransch till.

Det var förstås inte meningen från början. Jag ville bara gå en utbildning, på kul, för att jag är så galet reseintresserad. Tyckte branschen verkade spännande och ville veta mer om allt bakom.

Så jag sökte utbildningen Travel Academy på distans i Uppsala, och kom in. Det var drygt ett år sen, och det blev ett startskott på något som jag inte alls hade tänkt mig, då.

Nya klasskamrater som i flera fall har blivit nära vänner, och ett helt nytt nätverk av människor i resebranschen som jag fått via föreläsningar, rekommendationer, möten och andra vänner.

Jag lärde mig mer, tog reda på mer.

Och insåg någon gång i våras att jag faktiskt hade tillräckliga kunskaper och nätverk för att starta något eget. En egen resebyrå. Hjälpa andra på ett personligt sätt med hjälp av mina kunskaper. För jag har aldrig varit intresserad av ett ”vanligt” resebyråjobb. Jag ville göra det på mitt sätt, använda all kunskap jag har samlat på mig under alla resande år, och så numera i utbildningen.

När jag tänker på hela processens gång idag så känns det som att jag öppnade en dörr på glänt när jag klev in i klassrummet i Uppsala i början av september förra året, och idag står samma dörr på vid gavel.

Det flödar in och ut av idéer, kontakter, relationer och lärdomar. Och ibland, när jag inte riktigt hinner med, när tvivlen kommer och jag undrar varför i hela friden jag drog igång allt det här, så tänker jag att jag kanske bara borde stänga dörren igen.

Det skulle ju vara det allra enklaste.

Men så finns den där rösten därinne som säger till mig att fortsätta framåt. Som säger att jag är skyldig mig själv att lyssna på magkänslan, och som påminner mig om hur roligt jag faktiskt tycker att det är. Egentligen.

Den stängda dörren kanske vore det mer rationella. Så enkelt att bara fortsätta som det var.

Den öppna dörren är som att hoppa utför kanten utan att veta vad som väntar.

Och jag måste kanske bara förlika mig med att jag är en person som behöver det öppna mer än det stängda. Att jag behöver utveckling för att inte vissna. Och med det följer ibland både tmycket jobb, tuffa beslut, osäkerhet och tvivel.

Men det är så det måste få vara. För det är tydligen liksom bara sån här jag är.

Dessutom är det ju allra oftast bara kul. Att vara med när sak efter sak faktiskt faller på plats. En egen lokal. Bokningssystem. Kontakter med nya leverantörer. Struktur. Mängder av idéer.

Känslan av att jo, det kommer att gå.

Jag behåller dörren öppen, på vid gavel mot framtiden. Det går ju ändå inte att få några facit innan.

Det är bara att följa med, och njuta av färden.