Få tillgång till plus - endast 1 krona första månaden

Jag måste byta jobb

Insändare
PUBLICERAD:

Jag är en 53-årig kvinna i min bästa år, som nu söker jobb. Jag är flitig, ansvarstagande, pålitlig, och med ett CV med högsta betyg i att vara engagerad och har ett MVG i social kompetens.

Insändarskribenten orkar inte längre...
Foto: Fredrik Sandberg/TT

Om jag inte har jobb?

Jo det har jag, har ägnat hela mitt liv att ta hand om gamlingar i vår kommun, och jag trodde i min enfald att så skulle förbli tills jag själv gick i pension.

Nu ska vi tom erbjudas heltid vi inom vården. Och visst blev vi glada. Först.

Nu ser vi konsekvenserna av vad detta.

Vi får gå tillbaka till -70 talet angående schema med mera, Från att ha jobbat två helger av fem, så ska vi nu jobba helst varannan helg. Man kunde tro att det skulle innebära att det som lovades -82, att delade turer skulle kunna tas bort, skulle förverkligas. Men nej nej ,dom består som ett gammalt rostigt minne.

Ni säger att ni vet hur vi mår på vårt arbete?

.Ni tycker att hädanefter ska fredagen inte ses som en helgdag längre, utan vi kan få sluta en arbetsvecka fredag kl 21.30.

Insändare på insändare skrivs ropen ekar, och vi får bara till svar: Tystnad. Ni tror säkert att det lägger sig, att vi som alltid ska foga oss i era beslut, kommer att kvävas Av att åter igen inte få bli hörda.

Men denna gång gick ni för långt. Ni tvingar folk som vill ha ett privatliv bort ifrån vården.

Facket står , med inga svar, ”det har inte vi varit med o förhandlat om”.

Politiker möter oss med tystnad.

Vissa skriver, förändringar måste ske, Men kom inte och säg att vi inom vården inte kämpat oss genom förändringar, vi har gång, på gång fått käftsmällar, och sparbeting emot oss.

Vi har tålmodigt kämpat vidare, klämt ut vareviga droppe av vår energi, för att göra det bästa för dom vi sköter om.

Ädelreformen. Det var så viktigt att de gamla skulle få samma personal för att få kontinuitet,

Nu ska vi helst vara schackpjäser i hela kommunen, hoppa in lite var stans, sen om Greta eller Olle känner igen oss, ah!!! det är gammal skåpmat, nu är det ingen som ser det som viktigt längre.

Tänk att jag, som älskar gamla människor, blir tvingad att avstå från det jobb jag älskar.

Så många kvällar jag nu gråtit mig till sömns, för jag vet, jag måste ha ett nytt jobb . Ett jobb med humana tider, ett jobb där jag ska ha orka att ha en fritid.

Jag vet att denna insändare säkerligen kommer besvaras med gamla klyschor,

Men snälla låt bli om ni inte har nåt nytt att tillföra. För ni har ingen aning om vad det innebär, från era stolar. Ni vet inte hur det är att jobba på golvet. Vi jobbar med människor, levande ting som är värda det bästa.. Och gamla meriter som att ”jag har minsann jobbat inom vården”, bla bla bla.

Ni Har ingen verklighetsförankring, nu är det år 2018.

Jag vill säga till alla mina fantastiska kollegor som jobbar inom vården, det är inte oss det är fel på.

Vi har rätt att vara ledsna, vi har rätt att vara sorgsna. Jag trodde verkligen att jag, och vi skulle ha nått mycket längre. Att vi nån jäkla gång blir sedda, för det fantastiska jobb vi gör.

En gång sa en man till mig - jag tror det var 1985 - som suttit i Karlskoga kommuns styrel, och varit delaktig i många beslut

"Kära åsa om jag hade vetat hur ni har det, då när min röst ännu var stark nog. Varför lyssnade jag inte mer, varför förstod jag inte då? Att en dag kommer jag att sitta där på hemmet, och då har inte min röst nåt värde, och de som sköter mig, deras röster försvinner i ekonomiska beslut, som en viskning om hjälp. Gud förbarme mig vad jag ångrar mig.“

Åsa Karlström

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.