Det handlar om hela mitt liv

Krönikor
PUBLICERAD:

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

Foto: Roger Gleisner

Jag har citerat sinnesrobönen så många gånger sedan jag läste Slakthus 5 och mötte de kloka orden.

Jag har bitit mig själv i tungan och upprepat dessa rader tyst för mig själv ett oändligt antal gånger när jag varit frustrerad över olika saker.

Jag har försökt intala mig själv att jag är förståndig när jag låter bli att reta mig på sådant som jag ändå inte kan påverka.

Det har väl gått sådär, kan jag säga.

Men varje gång jag tänkt dessa ord har det handlat om en specifik situation, något som måste hanteras här och nu. Det har blivit som mitt mantra för att hantera frustration i livet.

Inte förrän alla olika nyårsönskningar började snurra runt på sociala medier i början av veckan insåg jag att bönen handlar om livet.

Om allt.

Om mig.

Mitt sätt att vara.

Mitt sätt att förhålla mig till alla händelser i mitt liv.

Min förmåga att fungera i samklang med alla människor som på olika sätt berör mitt liv.

Det är inte en livlina jag ska grabba tag i när det blir jobbigt – det är det säkerhetsnät jag hela tiden ska ha uppspänt under mig i livets berg- och dalbana.

Jag kan skriva nyårsönskningar i all oändlighet – men det hjälper mig ju inte att hantera dem.

Jag kan önska mig att alla i min omgivning får vara friska – men vi vet ju alla att så inte kommer att bli fallet. Sjukdom i alla dess former drabbar oss alla. I varierande grad, men det är oundvikligt.

Alltså borde alla i stället önska sig förmåga att hantera sjukdom när den slår till.

Jag kan önska mig att alla omkring mig får vara glada och lyckliga. Kommer ju inte heller att hända, eller hur? Jag kommer att behöva ork att ta mig igenom egna problem och ännu viktigare: kraft att hjälpa nära och kära som behöver stöttning.

Jag kan önska mig ett nytt spännande jobb. Men det kanske inte ens finns något som är mer spännande och givande än det jag har nu. Eller så dyker det upp, men går till någon annan. Eller så får jag ”drömjobbet” som visar sig vara mer av en mardröm.

Det viktiga är kanske inte om jag får jobbet – utan vilka slutsatser jag drar och hur jag hanterar det som händer.

Jag skulle kunna fortsätta med massor av exempel, men jag tror ni fattat vad jag menar…

Så enkelt.

Och så svårt.

Men från och med nu kommer jag bara att önska mig sinnesro, mod och förstånd varje gång ett nytt år rings in.

Och en väldig massa tålamod för att orka vänta på att nyårsönskningen ska slå in.

För det kommer att ta lååååång tid innan undertecknad kan säga att jag besitter sinnesro, mod och förstånd.

Catarina Forsberg

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.