Få tillgång till plus - endast 1 krona första månaden

De sprider ljus, hopp och glädje

Krönikor
PUBLICERAD:

I morgon är det tjugondedag jul och enligt traditionen ska man då dansa ut julen och återställa hemmet i vardagsskick.

Årets första tulpaner.

Det har jag gjort för länge sedan, kan jag rapportera.

Redan före nyår är julen ute ur vårt hus och mitt första, älskade vårtecken är på plats.

Vi har konstaterat förut att jag inte är någon Ernst. Både hus och trädgård är OK, men inte mer.

Blommor inomhus är gröna växter, inget annat. Växterna i våra rabatter är i första hand stryktåliga, i andra hand billiga så att de enkelt kan ersättas när de dör av negligering. Det är inte så jätteviktigt för mig.

Men det finns några undantag.

Det finns blommor som är helt avgörande för mitt välbefinnande. För hur jag mår. För om jag ler på morgonen eller inte. Jag har tre ”glädjeblommor”.

Först ut är tulpanerna.

När julduken åker bort från vardagsrumsbordet och de röda ljusstakarna plockas ner i lådorna och ställs in i förrådet är det första tecknet på att vintern håller på att ta slut. Att vi går mot ljusare tider. Att jag kanske på något mirakulöst sätt har överlevt ännu en vinter.

För då lägger jag på den ljusa, virkade duken jag lånat av svärmor, ställer fram ljusstakarna i vitt, lila och glas och i mitten ställer jag årets första bukett med tulpaner 

I år var de lila och rosa, men de kan lika gärna vara röda, gula eller vita. Eller varför inte en i varje färg? Jag älskar dem allihop.

För de är enkla, okomplicerade, förhållandevis billiga och glada.

Att komma ner på morgonen och mötas av en stor färgklick är den start på morgonen jag behöver. De står där och ler mot mig, står där som en påminnelse om att det finns glädje även i det enkla.

De tar mig hel enkelt igenom resten av vintern…

Sedan får jag vänta ett bra tag på nästa glädjeblomma. Men när de första maskrosorna sticker upp sina små gula huvuden…. Vilken lycka!

Jag är precis som Carl Anton. Jag låter alla mina maskrosor finnas, fast jag vet att dom kallas ogräs och bör rotas ut. För jag tycker också att det är så skönt att sitta och minnas små solar i gräset, när sommar'n är slut.

Visst händer det att min make och svärfar har maskrosmassaker på gräsmattorna – men de kommer ju tillbaka 

Och det är just därför jag älskar dem – de finns överallt. Överlever allt. Sprider glädje helt på egen hand. Och de ser verkligen ut som små solar.

Min tredje lyckoblomma behöver jag inte vänta så länge på – solrosorna kan börja dyka upp lite näs som helst under sommaren.

Oftast planterar jag några, men dem jag tycker bäst om är de som bara dyker upp. Som har självsått och bara dyker upp på en helt oväntad plats.

Och sprider mer glädje och solsken i mitt liv.

Sedan är det ju väääääldigt långt kvar till nyår – men som tur är går det ju numera att få tag på tulpaner nästan året runt.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.