Det mänskliga mötet är roligast

Nöje/Kultur
PUBLICERAD:
SONY DSC

– Jag har ett bord reserverat här, säger jag till hovmästarinnan och säger mitt namn.

Hon visar mig till ett bord, jag sjunker ner, trött av jetlag efter en lång resdag från Sverige och ska precis ta fram telefonen för att slösurfa lite innan maten och min cola zero kommer in. Då kommer plötsligt hovmästarinnan tillbaka, tillsammans med en annan person.

– Här är Janet, ditt middagssällskap för ikväll!

Okej. Det här var inte riktigt vad jag hade tänkt mig.

Förra veckan gick jag ombord på ett kryssningsfartyg för en jobbresa runt i Karibien, vilket såklart var fantastiskt roligt på många sätt men just den här första kvällen hade jag verkligen sett framför mig en middag på egen hand och sen snabbt i säng.

Men nu satt Janet mitt emot mig. Vi presenterade oss artigt. Hon boende i Tampa, Florida, jag i Degerfors, Sverige. Hon 64, jag 41.

Vår enda gemensamma nämnare var egentligen - då - att vi reste ensamma på den här kryssningen och därför hade blivit placerade mitt emot varandra denna första kväll ombord.

Men efter den här kvällen åt Janet och jag ytterligare fyra middagar ihop. Vi ringde varandra varje dag på våra hyttelefoner och småpratade på eftermiddagarna när vi hade kommit tillbaka från våra respektive utflykter, och var inte den andre där så lämnade vi meddelanden på varandras telefonsvarare.

Vi delade våra livserfaranheter. Vi skrattade högt åt dråpliga skämt. Vi åt nya fantastiska trerättersmiddagar på olika restauranger, testade nya viner, skrattade igen. Och varje kväll var vi sist ifrån restaurangen. Vi lämnade aldrig före det att personalen gick runt och diskret dukade upp borden intill inför nästa dag, och när belysningen redan hade tänts litegrann.

Ännu en gång får jag uppleva hur mycket resandet kan ge. Det är naturligtvis häftigt att vara ombord på en lyxig båt en hel vecka, det är tjusiga middagar varje dag, jag bor i ett fantastiskt rum med havsutsikt och jag får uppleva både Florida, Mexico och Caymanöarna under stoppen som kryssningsfartyget gör.

Men mitt mest bestående intryck av den här resan är ändå - Janet.

Det mänskliga mötet.

Skratten, samtalen, kvällarna när vi är sist ut från restaurangen.

Det var ganska tufft att skiljas åt. Men vi har naturligtvis varandras alla kontaktuppgifter, och det dyker dessutom snabbt upp en vänförfrågan från Janet på Facebook. Vår första korrespondens där blir att vi delar ett internt skämt från en av våra middagar ihop.

Jag skrattar högt framför datorn. Hon skriver: ”Jag försökte förklara det roliga i det här skämtet för min man, men jag tror det bara är du och jag som kan förstå detta”.

Och så skrattar vi ännu mer, hon i Tampa, Florida och jag i Degerfors, Sverige. Hon 64, jag 41.

Men så är det ju med vänskap, den har inga gränser.

Så mycket som mitt liv har berikats av alla resor, alla möten, alla samtal, alla gånger min första reaktion var att säga NEJ men där jag tvingade mig själv att säga ja.

Ibland är det bara så man måste göra. Ut ur bekvämlighetszonen - in i något helt annat.

Det kan verkligen vara värt det.

Det kan verkligen blir så otroligt bra.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.