Mandel, Mandela och Mandelmann

Nöje/Kultur
PUBLICERAD:

Julen är ju som sagt över sedan länge.

Och vem som fick mandeln i våran julgröt kom aldrig fram.

Kanske för att det var någon som på grund av sin låga ålder inte hade minsta lust att bli gift och höll tyst därför. Eller också var det möjligen någon som i rena häpenheten över att ha fått mandeln svalde den hel.

Förr i tiden däremot, långt innan både Kalle Anka och Kalle Berra fanns, blev den som fick mandeln litet av en idol resten av julhelgen.

Någon som man var avundsjuk på, beundrade och såg upp till.

Och därmed har vi, äntligen, kommit fram till rubriken.

Tre män, med helt olika karaktärer, men ändå med det gemensamt att det finns något hos var och en som man kan vara avundsjuk på, beundra för eller se upp till.

-Nähäru din skôjere, di där namna ha du bare plocka ihop för att dä skulle bli en bra rubrik, eller hur?

-Nej, nej, så skulle ja aldri i live göre, dä råka bare bli så. Eller förresten, ja känner nog att näsa växer litte när ja neker te dä. Men ôm ja ôtminstone skulle göre ett försök för å få litte belägg för mitt påstående. Å ôm ja i så fall skulle börje mä Mandel.

Mandel Karlsson, mera känd som 91:an, rycktes in i lumpen 1932. Närmare bestämt till regementet i Klackamo. Han fick lämna gård och fruntimmer hals över huvud men det dröjde inte länge innan han hittade Elvira till tröst och fägnad. Visserligen fick han ständigt kämpa om bönans gunst med Lars Fjodor 87:an Axelsson och furir Revär, men för det mesta var det Mandel som avgick med segern och fick njuta både pussar och hembakta bullar.

Men varför skulle man ha 91:an som förebild?

Ja, säg den medborgare som i 87 år godmodigt skulle finna sig i att tjäna kung och fosterland i sin uniform modell äldre. Allt medan omgivningen moderniserades i takt med tiden.

-Ja, ja okej da. Men Nelson Rolihlahla Mandela da'. Va finns dä å se ôpp te där?

-Jaedu, va kan en anne göre? En förebild för många, visserligen så långt från Klackamo som det bara går men ändå med en hel del gemensamt med Mandel Karlsson. Godmodigheten, den över allt annat förlåtande attityden och med ett tålamod som kan få en pimpelfiskare på Tolen att bli grön av avund.

Men skillnader finns ju naturligtvis, Mandela ryckte ju till exempel aldrig in i lumpen men fick i alla fall finna sig i att sitta i kurran i 27 år. Hur många år som 91:an kommit upp i vet jag inte men att bägge två tillbringat ansenlig tid bakom lås och bom står utom allt tvivel.

Se'n blev ju Mandela president – det blir nog aldrig Mandel hur länge han än kommer att finnas – och som ett ett tecken på sin absoluta godhet så avfördes han från USA's terrorlista i samband med sin nittioårsdag.

-Ja va fasen, ja får fôlle ge mej där mä da. Men Mandelmann da, där lär du fôlle få svårt å hitte nôt gemensamt mä di annre?

-Ja, joe, dä ä kanske inte rektit samme karaktär som di annre å ôm han gjort lumpen har ja inte den blekeste aning ôm. Å inte blir han fôlle president heller. Men - efter vad jag har förstått i alla fall - så har hans sprudlande optimism och nästan orealistiskt goda humör inspirerat och betytt mycket för hans stora skara av beundrare.

Så... jag tycker nog att ja fick ihop dä här hyfsat bra.

För å inte va' meninga mener ja.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.