Vi känner oss också utanför!

Krönikor
PUBLICERAD:
Foto: Roger Gleisner
Alla verkar vara överens om att utanförskapet är vår tids stora problem.

Det pratas om hårade tag - eller bättre socialtjänst - i de utsatta områdena där folk blir misshandlade, bilar bränns och kriminaliteteten frodas.

Det talas om otrygghet och rädsla.

Och jag frågar mig för tusende gången vad som ska till för att politikerna ska se det andra utanförskapet.

Det som handlar om övergivenhet, ilska och frustration..

För samtidigt som debatten om ”no go zoner” går hög lämnas stora delar av landet vind för våg. Delar av Sverige som det bara pratas om när någon viftar med ett plakat som det står ”Hela Sverige ska leva” på. Eller när politikerna stannar till i jakten på röster.

Jag känner ofta så – och Karlskoga är ju inte ens glesbygd.

Och det värsta är att de inte ens verkar förstå vad de gör, hur det påverkas oss som lever och verkar ute i vårt avlånga land. Hur det känns för oss som trivs med enkelheten och närheten. Som är stolta över de liv vi skapat och lever. Utanför storstäderna.

Att gång på gång blir förbigångna, nedvärderade, bortprioriterade, överkörda.

Politikernas okunskap om hur livet ter sig utanför storstäderna förefaller monumental.

En politisk kampanj nyligen gick ut på att det ska vara lika enkelt att boka tåg till Paris som till Piteå. Problemet är att det sista tåget till Piteå gick 1972.

En partiledare hävdade på en kongress för en tid sedan att hans parti stoppat butiks- och mackdöden i glesbygden.

Ett färgglatt styre sommarstänger BB i Karlskoga.

Ett annat färgglatt styre stänger alla arbetsförmedlingar utom två i Örebro län.

För något år sedan var Försäkringskassan i Karlskoga stängd eftersom ”det fattades personal i Örebro” som det stod på lappen de hade satt upp på dörren. För då stängde de i Karlskoga för att hålla servicenivån uppe i Örebro…

Motormännens undersökning visar att 19 av de 20 sämsta vägarna finns i norra Sverige.

När statliga myndigheter flyttades från Stockholm för något år sedan hamnade de bland annat i Malmö, Kristianstad, Göteborg, Borås och Botkyrka, för ”Sverige ska hålla ihop”.

Jo tjena.

Och det verkar inte spela någon roll vilka som styr – vi som bor utanför storstäderna räknas liksom inte.

”Fem mil är ju inte så långt” ”Alla vägar bär till USÖ”, ”Örebro län är runt, det går bra att åka buss” ”I Norrland är det ju sååååå mycket längre”, är några kommentarer jag hört i samband med BB-debatten.

Och allt detta äger sin riktighet. Naturligtvis.

Men det handlar inte om avstånden i mil.

Det handlar om avstånden mellan olika verkligheter.

Och så undrar de etablerade partierna varför allt färre röstar på dem och ser sig om efter alternativ…

Catarina Forsberg

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.