Inte en typisk invandrare

Krönikor
PUBLICERAD:
”Kan alla killar i klassen vänligen ställa sig upp?”. Jag minns det som att det var igår hon ställde frågan till klass 1A. Hennes korta bruna hår, grötiga röst och små shorts har etsat sig fast i mitt minne.

Jag kommer mycket väl ihåg hennes dömande blick bakom de kantiga fula glasögonen. Det är henne, min gamla fritidsledare Marie jag syftar på, hon som såg till att min första skoldag i en svensk klass skulle bli oförglömlig. Hon spände sina blåa ögon i mina och upprepade frågan med aningen argare ton den här gången. Jag var skräckslagen, men jag lyckades samla modet och få ur mig två ord; ”Jag flicka”. Förmodligen var det mitt kortklippta hår som lurade henne, eller kanske det faktum att jag heter Nastaran och kommer från Iran. Jag klandrar henne inte, jag såg lite ut som en invandrarpojke i sjuårsåldern.

Sverige såg annorlunda ut när jag och min familj emigrerade hit den 11:e september 2006. Invandringen har ständigt ökat sedan dess och idag har vi en bred variation av människor som härstammar från olika länder. Trots min bakgrund har jag alltid ansett mig själv vara en del av helheten, mycket tack vare mina allra första vänner (läs; änglar) som tog mig under sina vingar. Min stora nyfikenhet för att lära mig nya saker är en annan stor bidragande faktor. Att tidigt behärska det svenska språket var sannerligen nyckeln till framgång och gemenskap för mig och min familj. Nyckeln till vår integrering.

Integration. Ett ord som används mycket flitigt i dagens samhälle, inte minst i den politiska världen där ordet kastas runt hejvilt. Du har säkert hört arbetskollegor, vänner, lärare och politiker diskutera det ämnet. Det kan även hända att du har deltagit i några diskussioner själv, men har du någon gång funderat på ordets innebörd? NE definierar ordet som en process där skilda enheter förenas och bildar en helhet. Det är baserat på denna definition, som jag har utvecklat min teori. Teorin lyder: Vissa politiker har inte en blekaste aning om vad integration egentligen betyder. Jimmie Åkesson är det perfekta exemplet. Om du någonsin hör honom tala kommer du så småningom lägga märke till hans besatthet av orden ”vi” och ”dem”. Hur ska vi kunna bilda ett fullständigt integrerat samhälle, ifall dessa formuleringar fortfarande används? Vilka grupper är det som särskiljs? Vilka är ”vi”? Vilken kategori tillhör jag egentligen? Det finns många frågor som väcker mitt intresse, men tyvärr förblir vissa frågor obesvarade. Att växa upp med utländska föräldrar har gett mig förståelse för hur svårt det kan vara för enskilda individer att integrera sig, men att det är möjligt med hjälp av den egna drivkraften och den svenska välfärden.

Min pappa, min förebild, är levande bevis på integration. Han köpte ett svenskt-persiskt lexikon för tolv år sedan som används lika flitigt än idag, trots att han har kunnat det svenska språket flytande i flera år nu. Han insåg redan från vår första dag i Sverige att man behöver kunna språket för att kommunicera enkelt och därmed kunna skaffa jobb och en vänskapskrets. Hans framåtanda har alltid inspirerat mig, men det har inte alltid varit enkelt att inte jämföra sig med andra. Att jag gör mitt bästa i skolan är dels för att min pappa offrade allt för min utbildning och dels för min egen framgång, men när jag tänker efter är det också är för att jag vill visa alla att jag passar in. Många gånger har jag fått höra att jag inte är en ”typisk invandrare”, vilket är helt absurt. Det är med skam som jag erkänner att jag ibland inte skakar ifrån mig tanken lika snabbt som jag borde. Jag är stolt över min härkomst, jag är stolt över att ha utländska föräldrar och framförallt är jag stolt över hur långt jag och min familj har kommit.

Ifall mitt utländska ursprung inte hade framgått av texten, hade du då tänkt annorlunda om mig? Jag vill inte att mitt namn och mitt utseende ska ha en påverkande roll i hur du uppfattar mig som person. Jag vill inte att du ska dra förhastade slutsatser om mig baserat på det du ser på ytan och fördomar du har om invandrare. Vi är enskilda individer med helt olika personligheter, historier och ambitioner. Det finns inget som heter en typisk invandrare, vi är alla unika. Vi lever i ett fantastiskt land där alla har chansen att vara sig själva, ett land präglat av frihet, välfärd och integration. Tack Sverige för alla möjligheter och tack Marie för att du lärde mig sjunga ikapp med mina vänner på fritids.

Nastaran Azimi

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.