Tänk om man skulle...

Nöje/Kultur
PUBLICERAD:

- Ja, tänk om man skulle.

- Vad då skulle, vad menar du egentligen?

- Jo, tänk om man skulle kasta sig in i debatten. Den dagliga som ofta handlar om rätt och orätt.

- Vad menar du, tänker du på nå't speciellt?

- Nja, lite Uppdrag Granskning i miniatyr, kasta sig in i debatten om fotbollsplaner som inte håller måttet och vem det beror på. Se till så att Pinocchio-näsorna växer ut på individer som blåljuger i media. Hålla lite span på vad giriga bankdirektörer och maktlystna politiker ägnar sig åt i stället för att göra det dom ska. Litet småsaker så där du vet, småsaker som en annan genomskådar direkt.

Mycket bättre än alla andra.

Men å andra sidan så finns det ju redan folk som gör det och förmodligen gör det bra mycket bättre än jag någonsin skulle göra. Så jag tror att jag drar en skröna som vanligt.

Jag tror jag tar skrönan om Tolvmanstark.

Förr i tia, när stôgera va fulle uttå onger - fick var och en bidra efter fattig förmåga - å dä här va långt inna nôn visste va barnarbete var.

Å en vårdag, ungefär ve den här tia, fick Lisa å Ivar i uppdrag å drive gårdens djur i vall.

Ut i skogen te sjöer där betet va högt och frodigt.

Rikligt med mat hade dom med sig – för en gångs skull – för det innebar ett dygt jobb att hålla ordning på krittera för två små barn.

Massäcken smakade bra och efter en stunds vila beslöt Lisa och Ivar att skilja på sig.

Allt andades idyll men det dröjde inte länge förrn's Ivars röst skar genom snåren.

- En björn, en björn å ja tror att dä ä själveste Tolvmanstark.

Lisa hörde ingenting men av en slump sprang hon på björnen bakifrån och blev minst sagt överraskad.

- Va ä du för e stor ko, mässade hon och gav Tolvmanstark en omgång med videkäppen.

Björnen gav till ett bröl och störtade av pur förvåning därfrån men det dröjde inte länge förrän han gjorde en tvärtom-manöver. Han var ju tvumgen att ta reda på vem som vågat sig på honom, Tolvmanstark.

Varenda myrstack i hans väg fick skulden och medan myror och ägg yrde i luften hann Lisa sätta sig i säkerhet.

Under tiden hade Ivar tagit sig hem till byn och där rustade karlarna sig för björnjakt.

Man drev mä gryter å anne skrammel å te slut fick en uttå gubbera björnen inôm skôtthåll å fyra å si lodbösse så dä eka i skogen.

Men, Tolvmanstark hade för länge sedan hört de bullrande männen och försvunnit in i storskogen medan skytten triumferande skrek.

- Jag ser björnjäveln å han värker va stendö.

Men säg den glädje som varar beständigt. Den döda björnen var ingen björn och absolut inte den fruktade Tolvmanstark.

I stället flockade man sig runt den döda get som Tolvmanstark fällt och tänkt ta med sig hem för en god middag.

Men slutet och allting blev ju gott för alla utom för geten och för Tolvmanstark som gick med knorrande mage flera mil därifrån.

Och att den här historien är sann har jag ett skriftligt intyg på från min sagesman.

- Å ja mener, inte ljuger en fôlle ihop en tocken här historie.

Annat är det med den tveksamma smörja man i dag får sig till godo från media.

Så ''Tänk om man skulle...'' får anstå. Skomakar'n blir vid sin läst och ägnar sig åt gamla skrönor medan andra får granska det som påstås vara sant i dag.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.