Vad är viktigt nog att flyga för?

Familj
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Foto: Stina Stjernkvist/TT

Min älskade faster Agnes i Kairo dog för några veckor sedan. Hon hade cancer. Jag var inte där och hälsade på under hennes sista tid. Det är svårt att komma till Egypten utan flyg. Jag har två små barn. Min sambo och jag är självbyggare och håller på med grunden till vårt hus. Dagen hon dog var jag i upplösningstillstånd. Varför åkte jag inte dit i tid? Jag sörjer att aldrig få träffa henne igen. Tänk om hon inte visste hur mycket hon betydde för mig. Jag flög inte ner dit för att jag älskar att leva på den här jorden och vill att många fler människor, djur och växter ska få möjlighet att göra det efter det att jag har dött. Den stora majoriteten av oss som lever i Sverige idag använder så mycket resurser att vi både är med och orsakar jordens upphettning och tar kål på en mängd djur- och växtarter under tiden. Var det rätt val att stanna hemma. Jag kunde ju ha tagit flyget ner själv och stannat en vecka. Jag hade så gärna träffat henne en gång till. Vad är viktigt nog att flyga för?

Min pappa flydde från Palestina tillsammans med sina föräldrar och två storasystrar 1948 när han var något år gammal. De kom till ett flyktingläger i Ismailia på Sinaihalvön i Egypten. Efter några år fick de hjälp av kyrkan och kunde flytta ut ur lägret. Min farfar Elias öppnade en verkstad där han lagade alla möjliga saker. Efterhand som pappa och hans sju syskon blev äldre och började på universitetet i Kairo flyttade farmor Naifa dit med barnen och till slut startade farfar en till verkstad där. Familjen flyttade in i en lägenhet på andra våningen på Sharie Salmi (Salmigatan). Verkstaden låg runt hörnet.

Jag har vuxit upp i Sverige. Min pappa flyttade på grund av olika omständigheter tillbaka till Egypten när jag var tre år. Min faster Agnes var en avgörande person som gjorde det möjligt för mig att åka och hälsa på i Kairo. När jag var 19 år flyttade jag dit och bodde där under ett år. De första tre månaderna tillsammans med farmor, farfar och pappa i lägenheten på Sharie Salmi. Min faster Agnes bodde i stadsdelen Zamalek med sin man. De fick inga egna barn och Agnes blev familjen hjärta. Den som höll kontakten med syskon och syskonbarn över hela världen och alltid fick oss att känna oss efterlängtade och välkomna i Kairo. Hon tyckte om att vara behövd och var den som tog hand om både farmor, farfar och min pappa när de behövde hjälp. När hon blev sjuk hörde familj från hela världen av sig och åkte och hälsade på. Jag pratade med henne i telefon ibland, men åkte aldrig dit. Hon var inte ensam, många var där med henne. Sista tiden bodde hon hos faster Francoise. Jag undersökte olika möjligheter att åka dit utan flyg. Men jag missade chansen att vara med henne ännu en gång.

Så vad är vi beredda att avstå från.

Jag vet inte om det var rätt eller fel av mig att inte åka ner till Kairo och träffa min faster en sista gång. Jag vet att jag saknar henne och att jag tog det beslut som verkade bäst på lång sikt. Kanske om vi alla slutar nöjesflyga utan bara flyger när det är absolut absolut absolut nödvändigt att jag då kan ta flyget ner till Kairo om min pappa en dag skulle bli allvarligt sjuk. Jag vet inte vad jag skulle ta för beslut i en sådan situation. Men en sak är säker. Jag vill åka till Kairo igen och hälsa på min pappa och resten av min familj som bor där. Höra de ljud och känna de dofter som jag bara känt där. Jag kommer att planera innan, avsätta en stor del av semestern och åka landvägen. Så viktigt är det för mig att göra allt jag kan för att vi ska komma ut ur den stora kris som råder för vårt klimat, vår biologiska mångfald och i förlängningen för våra livsbetingelser.

Johanna Ghattas

Bor i Goda Händer ekoby och är med i Degerfors klimatnätverk

Så här jobbar KT och Kuriren med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.