Visar att livet inte alltid är en dans på rosor

Böcker
PUBLICERAD:
Tobias Karlsson växte upp i Östansjö, utanför Hallsberg, och är idag proffsdansare. Om hur han en gång vågade visa vem han är berättar han i sin bok.
Foto: Stina Stjernkvist/TT
Dansaren, koreografen och föreläsaren Tobias Karlsson, känd från tv-program som Lets Dance, även i de nordiska grannländernas motsvarighet, i Fångarna på fortet och som domare i Talang – för att nämna något visar med sin bok att livet inte alltid är en dans på rosor.

Tobias Karlsson växte upp på Närkeslätten i den lilla byn Östansjö, nära Hallsberg.

Det fanns förutom bollsport för killarna och ridning för tjejerna inget gediget utbud av fritidssysselsättningar i den lilla byn. Därför blev det en stor grej då Lena Johnson kom dit och startade dansundervisning och här kände 8-årige Tobias att det var något han behärskade.

Knöt sig i magen

Senare, i tonåren, blev han varje dag under tre års tid kallad bögjävel, dansfjolla eller femmi, ett litet påhittat ångestladdat ord som gjorde att han blockerade nästan två år av sin högstadietid och som är bortblåsta ur hans minne. Han beskriver att han inte ville gå och lägga sig om kvällen för han visste att det då snart var dags för en ny ångestladdad dag i skolan, då det knöt sig i magen.

Hans räddning kom bokstavligen som ett brev på posten, en broschyr om utlandsstudier som ledde honom till ett års andrum i USA innan gymnasiet.

Jorden krympte

Väl hemkommen fick han en bästa vän och han tävlade dessutom i dans med en kvinnlig vän och de togs ut till världens största danstävling, Blackpool International, vilket fick Tobias komma till insikt om att tåget inte stannade i Hallsberg – jorden blev mindre och allt kändes möjligt tack vare att dansparet rönte stor framgång bland världseliten.

I hans bok är det nära mellan skratt och tårar. Där finns dråpliga beskrivningar om bland annat sköldpaddan Konrad vars ständiga uppdrag i livet var att rymma och en gång hann ända till byns Ica-affär, en hel järnvägsbro bort. Men där finns också den hjärtslitande försoningsbeskrivningen med hans mamma, som först har väldigt svårt att tackla beskedet han ger men en kväll gråtande konstaterar att hon sade nio av de tio saker man inte bör säga till en son som ”kliver ut ur garderoben”.

Starkare

I boken berättar han om hur svårt det var att säga de där orden, att han är homo, till vänner och flickvän och till hans ”tåligaste mast i tonårsstormen” nämligen hans familj. Senare kom ännu ett slag då han visade sig vara hiv-positiv vilket också skulle berättas.

Livet är inte alltid en dans på rosor, som han konstaterar i sin boktitel, men han säger sig samtidigt vara starkare än någonsin efter allt han gått igenom.

Läs även:

Så här jobbar KT och Kuriren med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.