Utsålda hus som alltid på Bokens dag

Böcker
PUBLICERAD:
Tobias Karlsson stod för största dramatiken på scen, då han i princip höll enmansteater om sin uppväxt.
Foto: Roger Gleisner
Bokens dag, 21:a säsongen, innehöll allt från en kåsör som fick publiken att mysa och fnittra, till en dansande författare som fick publiken att ömsom skratta, ömsom sucka av medkänsla. Det hela inramat på ett snyggt sätt av den omåttligt populäre konferencieren Odd Zschiedrich.

Erik Wahlström från arrangörsgruppen hälsade som vanligt publiken välkommen till Bokens dag och som vanligt var det slutsålt till båda föreställningarna. I år hade man, liksom i fjol, fem författare på scenen.

Först ut var Paul Svensson, som tillsammans med Christofer Ekman skrivit boken "Rädda maten".

– Vår inledande gäst skulle ha kommit bra överens med min mormor, sa Zschiedrich och berättade att hon, som föddes 1890, gjorde något så ovanligt som att ta körkort och utbilda sig till hushållslärarinna, som det hette då. Hon var noga med maten och vad Odd minns så slängde hon ingen mat, allt kunde användas eller återanvändas.

Detsamma gör kockarna i boken och även i den restaurang de hade som kallades Retaste, där de serverade mat tillverkad av kasserade råvaror.

Paul Svensson pratade om hur vi köper med ögonen och kan rata ett cornflakespaket för att det är lite kantstött, eller en ask körsbärstomater för att det finns en enda som ser lite sämre ut däri.

– Men när vi hade fått 50 förpackningar med tomater låg det 15 småplommontomater skadade eller ruttna tomater så hade vi fem kilo kvar och de var de absolut godaste jag käkat, för de ruttna var ju kvitto på att de här tomaterna var perfekt mogna.

Boken är ett sätt att försöka få bukt med matsvinnet.

Thrillerförfattaren Anders Roslund inledde sitt anförande med att berätta att han varit på runt 75 utlandsresor med sina böcker, suttit i paneldebatter och ibland inför åtta personer i en liten bokhandel nånstans.

– I Sverige har jag också varit i de allra flesta städer på de fantastiska uppfinningarna som Bokens dag är. Men att stå här inför en fullsatt sal, jag hoppas ni förstår hur unikt det är. Då blir man skräckslagen att bokhandeln är på väg bort, så kan det inte bli, sa Roslund som en gång startade Kulturnyheterna.

Han berättade också då han blev inbjuden av dåvarande statsminister Reinfeldt som ville ta en kopp kaffe och lära sig mer om böckerna som Roslund då skrev ihop med Hellström och resa i böckernas spår.

Han skojade också om att titlar är hans starka sida, som programnamnet Kulturnyheterna, boktitlar som "Tre sekunder" och "Tre minuter" och den kommande "Tre år" väl vittnar om...

Edward Blom läste valda avsnitt ur sina egna betraktelser från den senaste boken som tagit honom tre år.

– När jag började skriva den hade jag ett barn och innan den var klar hade jag plötsligt tre, så att boken överhuvudtaget blev till är ett under, sa Blom.

Blom kåserade förstås om mat, han beskrev en sillmiddag närmast som ett detaljerat konstverk men också om sin "inre tant", som kommer från det att hans andra hälft direkt de blev tillsammans började kalla honom "min lilla tant". Det tror han delvis kom sig av hans små tavlor med blommor och fåglar, liksom av hans talc och eau de Cologne 4711.

– Men mest hade det nog sin grund i den kärlek jag hyste till mitt perfekt ordnade linneskåp. Redan som litet barn höll jag ofta mormor sällskap nere i tvättstugan och så fort jag fått tillräcklig styrka i mina armar fick jag hjälpa till med att dra lakan och dukar, sa Blom och beskrev i detalj hur man gjorde.

Han tror sig ha varit nästan ensam om att använda mangeln som hörde till hans studentrum i Uppsala. Han beskrev perfekt manglade högar med:

– Dukar med dukar, servetter, lakan, örngott, linnehanddukar och till och med tekannevärmare, tvättpåsar och pyjamasfodral som man aldrig använder. Dukar i storlek som passar ens bord och sådana som inte passar något bord man har, små fodral till servetter, bakdukar och textilier som inte ens mormor visste vad de skulle användas till, men som ärvts sen generationer, sa Blom och drog ned skrattsalvor.

– Ett välfyllt linneskåp var den borgerliga husfruns stolthet, hade Blom hört en guide säga.

– Och även om jag inte är en gift kvinna på 1700-talet, så känner jag exakt likadant.

Ingrid Carlberg sa att det är förenat med visst dödsförakt att åka till Karlskoga och prata om Alfred Nobel och hon tror inte bara Nobel förvånas över att hon valt att skriva en bok om honom 2019.

– Men sällan har väl funnits ett bättre tillfälle och då tänker inte jag bara på det här debaclet som var i Svenska akademin förra året och det inställda litteraturpriset. Utan jag tänker på det vetenskapsförakt som dragit över världen de senaste åren och som gav mig en extra kick, där Nobelpriset står som en tydlig motkraft som en hyllning till vetenskapen, sa Carlberg.

Men det viktigaste skälet är, enligt Carlberg, att den behövs då det är första boken om Nobel och hans liv och pris som är skriven oberoende av Nobelstiftelsen, huvudsakligen på originaldokument och med alla källor redovisade.

Hon pratade om Nobelstiftelsens kontrollbehov det första halvseklet efter Nobels död, då det som skrevs var retuscherat och då inte vad som helst fick släppas ut om den store donatorn.

Tobias Karlsson stod nog för den största dramatiken på scenen, då han i princip höll en enmansteater om sin uppväxt och vägen ut från plågoandarna i hemkommunen Hallsberg, de som gjorde att han i stort sett blockerat åren från högstadiet.

Han beskrev skräcken och ångesten i maggropen, men också om mentaliteten från Närkesslätten "att det går aldrig" men också om vändningen i livet, som kom då hans bästa vän Jocke bytte till samma klass som Tobias och stod upp för honom under hela gymnasietiden.

Han beskrev också hur han på en sekund, i vuxen ålder, är tillbaks till klassrummet då han skrev autografer i ishallen hemma i Hallsberg och hans värsta plågoande plötsligt står där med sina två barn...

Odd Zschiedrich knöt ihop säcken med konstaterandet, att nästa års Bokens dag är osäker med tanke på hotet mot bokhandeln. Det är "lite cirkus över det hela" tycker han och avslutade med att låna Christina Kjellssons visa "Cirkus", som han framförde med en helt egen text som inledningsvis gick såhär: "Tänk Karlskoga utan böcker, staden vore inte kul. Ingen bokhandel att gå till, ingen bokpresent till jul..."

Så här jobbar KT och Kuriren med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.