Du kom som en blixt från klarblå himmel...

Nöje/Kultur
PUBLICERAD:

Hej du kära panikångest!

Herregud vad du kom som en blixt från klarblå himmel en vårdag i april. En käftsmäll utan dess like.

Under min bästa tid på året och under mina starkaste dagar, så stod du där.

Utan att ens fråga om du var välkommen. Jag satt på toaletten och hyperventilerade och undrade om det var så här jag skulle dö?

Du, kära panikångest, du klär i jeans & skjorta, du klär i lockigt hår & röda läppar. Du klär till och med i den glittrigaste kjolen.

Du kommer smygandes i tystnaden, du kommer dansandes med musiken.

Du kommer under den mysigaste av stunderna & du kommer under vardagslunken.

Du kommer under samtalen & du kommer under skratten.

När du väl landar så lägger du hela din tyngd över mitt bröst. Jag tänker att jag dör. Varje gång.

Jag fäktas och jag slår, ibland så hårt och så länge att jag ligger i fosterställning efteråt och kippar efter andan.

Att acceptera dig är det svåraste av allt. Att acceptera att du ska vara en följeslagare till mig.

Ibland är du så långt ifrån mig att jag tror du aldrig kommer hitta tillbaks till mig, att jag lurat bort dig. Att du valt att lämna mig för jag har tryckt bort dig så hårt. Men så kommer du och flåsar i nacken, står obekvämt nära och du lämnar en bitter eftersmak.

Ibland så gråter jag så okontrollerbart på grund av dig. Ibland så bara låter jag dig skölja över mig. För jag vet nu att jag överlever, jag överlever varje gång du kommer och tar stryptag på mig.

Det otäckaste var att jag trodde jag var helt ensam, att jag var den enda människan i världen som har känt av något sånt här. Att jag inte skulle kunna leva det livet jag önskar för att jag skulle gå runt och bara livrädd för att drabbas av en ångestattack. Visst har jag suttit och vridit och vänt på mig ibland, känt den skavande känslan och undvikit vissa saker.

Men så får jag till mig att det faktiskt är fullt normalt att känna panikångest någon gång under sitt liv…

Så med den vetskapen är det lite lättare att andas när ångesten ibland kommer och just därför väljer jag den glittrigaste kjolen jag har i garderoben. För att möta ångest med glitter, det tror jag kan vara ett vinnande koncept.

Om det skulle vara så att man ibland känner sig ensam i sin ångestkarusell, så tänk på mig. Så du vet att du inte är ensam.

Gabriella Lagerstam

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.