Upp till bevis

Insändare
PUBLICERAD:
Foto: Roger Gleisner
Engelsmännen har ett uttryck - put your money where your mouth is - och det är exakt vad kommunledningen måste göra. Det är dags att sluta prata och helt sonika skjuta till de pengar som behövs för att hålla Karlskogas två fritidsgårdar öppna på helgerna.

I slutet av september kallades det till stor presskonferens om att det skulle tas krafttag för ett tryggt Karlskoga. Det underströks att det gällde att både hantera den kriminalitet som existerar, men också om att arbeta förebyggande med till exempel skola och det sociala för att se till att ungdomar inte hamnar i kriminalitet.

Karlskoga är HBTQ-certifierat, vi har Purple Flag och nyligen blev vi också en av landets första barnrättskommuner. Jag vet inte hur många timmar som fullmäktige ägnat åt att prata om hur viktiga barn och ungdomar är. Att vi måste satsa på dem. Ge dem trygghet. Ge dem alternativ.

Nu erbjuds många av Karlskogas ungdomar alternativet att hänga ute på fredags- och lördagskvällar i stället för att vara på en fritidsgård. Avdelningschefens fromma förhoppning att ungdomarna ska ta sig från Skranta till Österleden kommer aldrig att bli verklighet, det funkar inte så, och det vet han.

Och det är så dåligt. Det sänder så felaktiga signaler.

För vilken ung människa tror på vackra ord om hur viktig man är om vuxenvärlden samtidigt – bokstavlig talat – smäller igen dörren i ansiktet på en?

Vad har ungdomarna för nytta av diplom och utmärkelser och certifieringar om det inte märks konkret i deras verklighet?

Anställ två fritidsledare till så att de kan få ett schema de kan leva med. Det är högt räknat en miljon om året. Det räcker med att en enda unge hindras från att hamna i kriminalitet så har vi sparat in de pengarna.

Eller så lägger man ett schema som faktiskt är anpassat efter ungdomarnas verklighet.

Jag har själv arbetat hela mitt liv i ett yrke där man jobbar kvällar, helger och röda dagar – helt enkelt för att den verklighet vi ska bevaka pågår nästan dygnet runt. Vill man jobba med lokaljournalistik så ingår det liksom i dealen. Och jag kan inte hjälpa att det känns som att samma sak borde gälla om man väljer att arbeta som fritidsledare.

Om Karlskoga kommun menar allvar med att bli en trygg kommun som prioriterar barn och ungdomar så måste hur som helst problemet lösas på ett eller annat sätt.

Annars finns inte mycket trovärdighet kvar. Och hur ska vi då få våra unga att tro på framtiden?

Catarina Lindström

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.