• idag
    4 apr
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    5 apr
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    6 apr
    12°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    7 apr
    11°
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    8 apr
    11°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm

Visst finns kapaciteten

Familj
PUBLICERAD:

Jag har sett många filmer om andra världskriget. Det är svårt att förstå hur människor kunde vara så uppenbart onda mot varandra. Men om jag levt där och då, hur hade jag själv agerat? Det kan jag inte låta bli att undra. Hade jag stått som en marionett efteråt och sagt att jag bara lydde order, att jag inte trodde det var så farligt eller hade jag varit en tyst medlöpare? Eller hade jag dragits med av en stämning i min bekantskapskrets, kanske själv avhändat mig mitt eget tänkande, omdöme och ansvar för att någon jag kände i sin tur dragits med av de enkla budskapen. Jag hoppas att jag själv hjälpt till och vågat vara delaktig i motståndsrörelsen om jag levt då. Eller i medborgarrättsrörelsen i USA. ”Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad" sa Martin Luther King. Med våra handlingar och vår passivitet är vi alla med och utformar det samhälle vi lever i.

Ibland tänker jag på det i samtal om klimatkrisen. Vuxna, kapabla yrkesmänniskor som tagit sig igenom långa utbildningar och yrkesliv, kanske har både barn och barnbarn – ändå verkar de vänta på att Pappa Staten eller Mamma Marknaden ska fixa klimatet åt dem. De är eniga med mig om att något måste göras och visst är det hemskt att de personerna eller de länderna gör fel – de andra. De tycker det är forskarna som borde sprida sina rön, staten som borde göra si, företagen som inte borde göra så... De tror det räcker att bli vegan eller sortera sina sopor, fortsätter att flygsemestra och säger det är politikerna som måste göra något. Men när fossila bränslen får fortsatt stöd, kan vi tiga då?

Våra utsläpp måste minska till ett ton per person och år. (En flygresa till Spanien genererar ett ton, välj: ät eller flyg) Men om vi inte visar politikerna vad vi tycker, hur ska de då veta att det finns stöd för de åtgärder som krävs? Förbränning av fossila bränslen bidrar till uppvärmningen som kommer att orsaka konflikter om mat och vatten och sprida än fler smittor.

Det är mycket roligare och hälsosammare att göra det vi kan för att påverka situationen till det bättre, vi är ju varken små lortar eller hjälplösa barn. Vi lever i en demokrati, ingen skjuter oss om vi demonstrerar, skriver under namninsamlingar eller sprider fakta om klimatet.

Senast om tio år vet vi om vi fått jordens system ur balans bortom återhämtning eller om det fortfarande finns chans till mänskligt liv efter barnbarnen. Redan i år måste utsläppen börja minska drastiskt. Det kommer de inte att göra om inte alla är med och visar att vi vill det.

Under andra världskriget verkade det som om svenskarna hjälptes åt. Nu under coronakrisen har vi visat att kapaciteten finns, det känns hoppfullt. Vikten av lokal matproduktion får ökat fokus, så effektiva sätt att binda kol som regenerativt jordbruk, biokol, skogsträdgårdar, alg-, hampa-, tak- stadsodlingar kan få ett välförtjänt genomslag. Hoppfullt är också de aktiva klimatnätverken här. Välkommen att delta i Klimatvår i Degerfors 2020!

Cecilia Ribbing, Degerfors klimatnätverk

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.