• idag
    31 mars
    -4°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    1 apr
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    2 apr
    • Vind
      8 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    3 apr
    • Vind
      7 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    4 apr
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm

Vi måste kämpa tillsammans för varandra

Nöje/Kultur
PUBLICERAD:

Så stannade plötsligt livet, så som vi kände det, upp.

Allt som planerats slukades plötsligt av ett virus och det finns ingenting vi kan göra, bara tvätta händerna, visa hänsyn och försöka förstå något som inte går att förstå. Som alltid så är det ju hälsan främst, och det är såklart djupt tråkigt med varje person som drabbas allvarligt. Många av oss kommer att bli sjuka, de flesta av oss lindrigt. Många kommer knappt att märka det.

Men vi alla drabbas, på så många olika sätt.

Inställt. Stängt. Uppskjutet på obestämd framtid. Fotbollscupen, simtävlingen, besöket av utländska vänner, resorna till Rumänien och London för oss. Bröllopet, 50-årsfesten, drömresan, träffen med barnbarnen, och så vidare och så vidare för andra.

Oron för att förlora jobbet, att ens egna företag inte ska klara krisen. För hur gör man i en situation som ingen har alla svar kring? Hur länge kommer det att pågå?

Nödropen från landets företagare är akuta, och jag är själv en av dem som drabbas hårt. Hur bär man sig åt för att förstå att något går från blomstrande och medvind till alarmerande läge på bara någon vecka? Hur gör man för att inte fastna i ältande och deprimerade tankar?

För just ältandet är farligt, i alla fall för mig. Jag behöver leta små strån av ny energi, klamra mig fast vid dem och inte låta känslor av orättvisa och ”varför?” ta över.

Att bara tänka positivt är såklart orimligt, vem klarar det i en tid när världen stänger och allting förändras? Men för mig är det viktigt att i alla fall inte bara fastna i det jag ändå inte kan påverka.

Jag hämtar energi hos familjen, i fikat vid köksbordet med barnen och färska bullar. I ljudet av skratt inifrån deras rum medan jag lagar mat. En film allihop i soffan på kvällen. I allt det vanliga, det som ändå fortsätter. Som måste fortsätta.

I det lilla försöker jag också visa hänsyn, se till att butiken är ren även om det knappt är några kunder där. Jag håller avstånd så gott jag kan i matbutiken. Håller Milo hemma från skolan fast han bara hostade någon enstaka gång på morgonen.

I det lite större försöker jag tänka på vad vi alla kan göra för att hjälpa varandra just nu, utöver den rätt självklara hänsynen framför allt med tanke på äldre och sjuka. Och jag hoppas att alla förstår att nödropen som hörs just nu är på riktigt. Det är nu vi måste stötta våra lokala butiker och företag. För det finns inga marginaler som täcker situationer som dessa. Vill vi ha butikerna och företagen kvar när allt det här är över så är det nu vi måste agera. Inte sen.

Det är på den nivån att minsta lilla gör skillnad. En lunch ute eller take away, ett köp av något om det så bara kostar 50 kronor. För om många personer samma vecka bestämmer sig för att spendera 50 kronor i en butik så gör det stor skillnad. Och just nu behövs varje krona, och inte minst den energi som varje kund ger för oss som försöker hantera situationen som inte går att ta in.

Men det finns ingen tid att vänta. Är vi friska så måste vi ge oss ut och stötta dom som kämpar därute. Dom som egentligen kanske inte önskar något hellre än att få deppa ihop en stund och gömma sig långt under en filt och vråla av ångest, men som inte kan. För där finns fortfarande utgifterna, lönerna som ska betalas, hyror, elräkningar och varor som var beställda innan det ofattbara hände.

Det är nu det sker.

Och vi måste kämpa tillsammans för varandra, det är det enda alternativ vi har just nu för att slåss mot att viruset vinner över allt vi har omkring oss.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.