• måndag
    1 juni
    15°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    1 juni
    26°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    2 juni
    27°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    3 juni
    20°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    4 juni
    19°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Tillbaka till en annan planet

Familj
PUBLICERAD:
Foto: Anna-Stina Tallmyren

Jag ser bilden av Jessica som ler stort inifrån sin astronautdräkt med glob runt huvudet.

Hon ser lite förvånad ut, och samtidigt väldigt nöjd. Allt har gått bra med hennes långa resa. Nu har hon precis landat, efter sex månader i rymden. Men väldigt mycket är annorlunda nu på jorden än när hon åkte

– Det är som att komma till en annan planet, säger hon.

Vad menar hon? Ja, hon syftar förstås på corona-pandemin. Med sina medresenärer i den ryska kapseln, en ryss och en amerikan, har hon förstås fått information hela tiden från jorden. Men hur det verkligen är, får hon uppleva först nu.

Jessica Meir är 43 år och astronaut. Hon är amerikanska men också med svenskt medborgarskap eftersom mamma är från Västerås. Jag läser om Jessica för att hon är den första svenskan i rymden och nyligen landade hennes kapsel i Kazakstan. Hon lämnade jorden 25 september utan att någon då hade hört om covid 19. (Kommer ni ihåg den tillvaron?)

Jessica säger i pressmeddelandet:

– Det känns surrealistiskt att ha följt allt som hänt på jorden här uppifrån.

Vad är det för värld hon nu möter? Jag fantiserar kring vad hon kan bli mest förvånad över.

Hon blir säkert förtvivlad och chockad när hon förstår hur många som dött och hur många som dör.

Hon blir nog rädd när hon förstår att alla kan drabbas.

Hon blir säkert orolig över den ekonomiska utvecklingen och arbetslösheten.

Blir hon som amerikanska förundrad över att möta sina landsmän i munskydd?

Eller blir hon mest förvånad, som svenska, över att man inte använder munskydd i Sverige på allmänna platser? Och att man inte stängt ner på samma sätt i Sverige för att stoppa smittan som i andra länder?

Blir hon häpen över att se flygplan stå stilla i oändliga parkerade rader på övergivna flygplatser?

Eller upplever hon kanske något magiskt om hon vandrar i en öde stadskärna där fåglarna hörs starkt sjunga och luften blivit klar och ren? Ja, jag spekulerar ju bara.

Kanske såg hon redan från rymdkapseln att jordens utsläpp minskar kraftigt?

Undrar om hon ändå tyckte att det var något fantastiskt mitt i all bedrövelse.

Jag vet ju inget om henne, bara att när hon lämnade jorden i höstas pratade de flesta om klimatet och hur bra det vore om utsläppen kunde minska.

Australien brann, kommer ni i håg? Det känns som en annan tid. Koalorna dog i tröstlösa bränder i hettan på en allt varmare jord. Alla försäkrade att utsläppen skulle minska. Men inget hände. Utsläppen till och med ökade två år i rad. Greta Thunberg hyllades men inget hände i klimatförhandlingarna. Det verkade kört. Experter sa att klockan inte var fem i tolv för jorden utan fem över tolv. Nu var det bara att vänta på klimatkatastrofen.

Jag vet ju inte hur Jessica Meir tänker, men den jord hon har kommit tillbaka till upplever en helt annan katastrof än vi trodde skulle komma. När allt ska byggas upp efter coronan, kommer vi ihåg att vara rädda om jorden då? Har vi lärt oss nåt?

Elisabet Olsson, med i Degerfors Klimatnätverk

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.