• idag
    5 juli
    17°
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      3.2 mm
  • måndag
    6 juli
    18°
    • Vind
      7 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    7 juli
    17°
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    8 juli
    18°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    9 juli
    17°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm

Snart är vi i mål

Insändare
PUBLICERAD:
Insändarskribenten uppmanar oss att orka hålla ut lite till.
Foto: Martin Mejia
Mörkret har lagt sig ute. För bara några timmar sedan sken solen & man kunde höra fågelkvitter genom den öppna balkongdörren. Nu är det bara den lilla lampan i hörnet som lyser upp ditt annars så mörka rum. Och det enda som hörs är ljudet från någon enstaka bil som åker förbi på vägen utanför. Annars är allt tyst. Så himla, himla tyst.

Dagen har varit stressig. Och alla sängar är snart fulla. Vi har sprungit mellan rum. Klätt på oss. Klätt av oss. Huvudet värker efter bågen till visiret. Händerna svider efter all tvättning. Mitt i allt kaos försöker jag påminna mig om att jag snart får komma hem. Hem till min familj. Hem till min trygghet. Snart får jag andas ut. Vi måste bara bita ihop lite, lite till.

Men jag har en sista sak att göra. Tårarna har redan hunnit bränna innanför ögonlocket för många gånger, och nu ska de få bränna en stund till. För jag har den viktigaste uppgiften av de alla kvar. Fullt fokus, andas in - andas ut. Tacksamhet blandas med sorg & förtvivlan. För även fast jag snart får byta om, sätta mig i bilen & öppna dörren till mitt hem - så är det så väldigt många själar som aldrig mer tar sig dit.

Iklädd något som liknar en rymddräkt sitter jag på en stol bredvid din säng. Jag håller din sköra lilla hand i min & stryker den försiktigt, försiktigt. Bara för att du ska känna att jag är här, känna att du aldrig behöver vara själv. Allt är så stilla. Dina tunga andetag blir allt färre och färre. Tystnaden större & större.

Tillslut viskar jag till dig; du kan släppa taget nu. Du behöver inte kämpa mer.

Sen tar tystnaden över. Och allt blir stilla.

Påväg ut från ditt rum går inte tårarna att hålla tillbaka längre. Jag är tom på ord. Och jag vet att det kommer komma fler dagar som ser ut såhär. Det är inte slut än. Vägen är fortfarande lång. Bit ihop lite till. Vi är i det här tillsammans. Dag för dag. Håll ut. Snart är vi i mål. Snart.

Amalia

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.