• idag
    15 aug
    19°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    16 aug
    28°
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    17 aug
    26°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    18 aug
    26°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    19 aug
    25°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm

Som om det var mina egna ord

Familj
PUBLICERAD:
”Jag har hittat en bok som jag tror du kommer att gilla! Tänkte på dig när jag läste den och tror du skulle ha behållning av den”, sa en av mina närmaste vänner en sommar för ett par år sedan.Han känner mig väl så det var ett råd jag tacksamt tog emot.

När vi sågs nästa gång träckte han till mig en i mina ögon oansenlig pocketbok med en inte alltför lockande titel och omslag. Jaha, tänkte jag men ändå litar jag på min vän och på kvällen i min husvagn började jag läsa.

De senaste sju somrar har jag tagit min husvagn ner till Småland där min vän bor. Vi har känt varandra i över trettio år och har vad man kan kalla en syskonrelation. Dessa sommarveckor kännetecknas av kontemplation. Jag har dragit mig tillbaka till Småland från separationer, flytt och dödsfall och annat som kan uppstå i ett liv och då det blivit lite för mycket för mig. Hos min vän i Småland har jag fått den där tystnaden och stillheten som ibland behövs när livet trilskas med en och man inte vet hur man skall orka. Men orkar gör man på något märkligt sätt och kraft kommer utan att man märker det. Att vakna och höra humlor surra och tupp som gal och se solen strila genom gardinen i husvagnen, göra kaffe och bre en smörgås för att sen krypa tillbaka i sängen är bland det bästa jag vet. Och det är sådana stunder som läker, som får lugnet att lägga sig inom mig och det blir lite lättare att hitta tillbaka till mig själv, det som jag har känslan av att jag har tappat bort.

Ibland sitter vi i den ljumma sommarnatten på hans veranda och löser livsgåtor, tittar på satelliter och känner evigheten omsluta oss utanför köksfönstret. Ibland gör vi utflykter över bron till Öland och hänförs över Allvaret och det karga landskapet. Ibland åker vi till något köpcenter och tittar på folk och köper vattenkanna eller sandaler eller vad det nu är vi kommit på att vi behöver. Allt görs med eftertanke och långsamhet så där som det kan vara i semestertid. En sån där långsamhet som läker och skiljer det som ska finns från det som bara tynger och belastar.

Den här sommarmorgonen öppnar jag boken han gett mig och börjar läsa. Utanför surrar som vanligt humlor och långt bort kan jag höra en tupp som ropar ut sitt budskap. Bredvid mig står kaffekoppen och en halväten smörgås.

Varje ord träffar mig mitt i hjärtat. Det är som om jag måste läsa varsamt för att få orden på plats där de hör hemma inne i mig. Det är som att jag hör mina egna tankar fast de kommer från en annan kvinna. Orden handlar om en kropp som gör sig påmind om sin dödlighet. De handlar om att försöka behålla den bräckliga vardagen mitt i den kaos som då och då inträffar i ett liv. Orden handlar också om hur sårbara vi är när vi älskar och hur smärtsamt det kan vara när vi vågar släppa på kontrollen och släpper in en annan människa innanför bröstbenet.

Jag blir totalt tagen av det vardagliga som beskrivs som om det var jag. Författarens ord är som om de var mina egna.

Det tar lång tid att läsa boken. Efter varje stycke måste jag lägga boken ifrån mig för att jag har svårt att hålla tårarna borta. Ibland gråter jag högt och lägger mig tillbaka i sängen och låter orden sjunka in medan jag torkar mina blöta kinder. Sen ligger jag länge och lägger det jag just läst i min egna tillvaro och vilsenheten som jag befunnit mig i de senaste åren. Hennes ord bekräftar mina tankar och så får jag lite hjälp att greppa min egna vardag och tillvaro.

Jag kan inte låta bli att tänka på denna bok just idag. Den ligger bredvid min säng då jag ibland måste påminna mig om att jag inte tänker och känner så galet som jag ibland tror att jag gör i min vardag. Det är som att jag behöver tröst och den lilla avlastning som jag får då och då när jag läser boken.

Det är Apostladagen i morgon söndag. En av tre dagar som är röda i den kyrkliga almanackan. Den är röd för att vi ska ha fokus på lärjungaskapet. Med oss finns också den helige Anden särskilt denna dag. Budskap från Gud kan komma när vi minst anar det. Inte sällan är det just efteråt som i alla fall jag kan se hans inverkan i mitt liv. Mitt i bruset och vardagen och det kaos som ibland drabbar mig är Han svår att höra. Men budskap och verkningar finns där hela tiden. Ibland som en oansenlig pocketbok som ger tröst och förankring i det bräckliga livet.

Jag läser fortfarande i den boken. Författaren heter Karin Thunberg och boken heter ”Mellan köksfönstret och evigheten”.

Ann Bjerknes

Så här jobbar KT och Kuriren med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.