• idag
    14 aug
    19°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    15 aug
    28°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    16 aug
    26°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    17 aug
    26°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    18 aug
    25°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

”När går vi tillbaka till det normala livet?”

Krönikor
PUBLICERAD:
På ett ställe i Bibeln, står det: ”Hur kan vi sjunga sånger i främmande land?” och det handlar om när judarna levde i exil. Prästerna i Jerusalem kunde inte längre ordna gudstjänster, och judarna hade drivits från sina hembyar, de var vilsna och livet var inte som det brukade.

Vi har inte samma situation som när judarna befann sig i exil, men med reserekommendationer och begränsningar i våra liv så är det för många en slags exil. Bildligt rör vi oss utanför vårt vanliga territorium, vi försöker anpassa oss men många av oss saknar sitt ”vanliga” liv.

Vad gör vi när vår vardag och det sociala livet förändras, oavsett var i livet vi befinner oss? När vi inte kan umgås med vänner på samma sätt som förut och inte heller kan träffas över generationerna?

Om jag nu ser det från min horisont så har kyrkorna varit öppna, men mycket ”ligger nere”. Det är färre bröllop och dop, och eftersom vi är skyldiga att följa allmänna rekommendationer så är det betydligt färre anhöriga som kan medverka. Många saknar körerna, både att sjunga i dem och att lyssna på dem. Vi vet också att sång och musik gör mycket för den allmänna hälsan.

De vanliga gudstjänsterna firas t ex utan nattvard, vilket har varit konstigt för många i kristenheten. För mig, som präst i den lutherska protestantiska kyrkan, har det talade och lästa ordet alltid haft en framträdande plats, men ändå är nattvarden oerhört central. Hur kan vi vara en kyrka och församling om inte nattvard får firas? Det korta svaret är att det har gått alldeles utmärkt. Tanken att jag som ensam präst står vid köksbordet och delar ut bröd och vin till mig själv inför kameran och lägger ut på sociala medier är helt konstig och frågan om prästcentreringen i kyrkan blir tydlig. Jag är inte ensam om den frågan. Även i den Romerska katolska kyrkan har frågan om nattvardens betydelse väckts, mycket oväntat, i bl a ett av deras egna organ *.

Poängen med nattvarden är att vi tillsammans delar brödet och vinet och gemensamt möter Gud, det är gemenskapen som är centrum. De första kristna samlades kring en gemensam måltid. Gud bor inte endast i en byggnad eller är begränsad till en plats utan ”där två eller tre är samlade i mitt namn” där är Gud mitt bland oss. Så oavsett har samtal ändå kunnat genomföras och möten på telefon, Skype eller Zoom har varit viktiga för oss som deltagit i dem, även om jag i alla lägen föredrar fysiska möten.

Så, när kan vi gå tillbaka till det normala? Det kanske är så att ”det normala” har förändrats för all framtid. Vi kan bara gå framåt. När viktiga saker händer kan det vara läge att ompröva det som vi tidigare såg som viktigt. En del av tillvaron nu, som t ex att hålla avstånd, kommer säkert att leda till att vi uppskattar varandras sällskap mer, men samtidigt tror jag att annat som vi har tagit för omistligt kanske inte var så viktigt. Aldrig någonsin skall jag ta ett handslag eller en kram för given!

Jag tror och hoppas att vi kommer att se att det absolut viktigaste är varje enskilt mänskligt möte och att det är där i det mötet det verkligt heliga sker oavsett vilken plats vi befinner oss på.

Kristina Lundberg

* Www.thetablet.co.uk, 200620: ”How much does Mass matter?

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.