• idag
    14 aug
    17°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    15 aug
    28°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    16 aug
    26°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    17 aug
    26°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    18 aug
    25°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

På väg. Men vart då?

Krönikor
PUBLICERAD:
Det är ju egentligen den stora frågan, den enda stora frågan egentligen.

Vart är vi på väg och vart leder den väg vi vandrar på?

Erinrar mig så här apropå ett TV-program med ’’The one and only’’ Per Oscarsson.

Något slags Hemma-hos-reportage tror jag att det var strax innan han och hans fru så tragiskt omkom i en eldsvåda. Paret bodde ju minst sagt ensligt där vägen tog slut så det var ju ganska naturligt att reportern ställde frågan.

-Hur känns det egentligen att bo så här vid vägs ände?

-Nej för faen sörru, var svaret reportern fick. Det här är inte vägs ände, det här är vägs början förståru’.

Och visst, som det mesta är så var det även för Per Oscarsson den gången. En tolkningsfråga.

Där han stod och såg minst sagt nöjd ut i klorofyllen med mängder av bin, humlor och andra flygfän omkring sig.

Men det var då och apropå flygfän, det är inte så länge se’n programmet visades men sedan dess har antalet insekter minskat radikalt.

Ett tag trodde jag att det var den aerodynamiska utecklingen av våra bilar som gjorde att det inte längre fastnar några insekter på vindrutan. I alla fall jämfört med hur det bekom sig på min Volvo PV 444 av 1957 års modell. Med den behövde man bara tillryggalägga ett par hundra metar så var den delade framrutan så full av flôger så det hade räckt att mätta en sädesärlefamilj en två, tre dygn.

Men så är det sorgligt nog inte längre vad det nu än beror på.

Jag menar, jag hade hellre svurit över skrapandet av insekter på bilens grill, lyktor och framruta än att behöva se sädesärlor och flugsnappare slita häcken av sig för att få ihop till familjernas flugföda.

Lika sorgligt underbemannat står det till i både bins och getingars bosättningar. Fast bina får i viss mån skylla sig själva, i alla fall om man ska tro på vad som hände i skapelsens stund.

Så här gick det nämligen till när vår Herre – Han hôllas i Fasaskogen mä dä - skapade allt liv och inte minst då bina.

-Nu ä dä så här mine små bin, mästra Han, att jag har gjort er så flitige så ni ska inte behövve jobbe på söndager å dä lôva bina mangrant att di skulle lätte bli.

Men bina, di små krakera, di kunne inte hôlle va di lôva utta arbeta å träla bå’ hälg å söcken för att deres husbonner skulle få sin honung. Å därför feck di te straff att di inte på villkors vis å hur di än bar sej ôt inte skulle kunne dra nektarn ur rö’klövern. Å dä va ju stöni’t för hade di lyda sin skapere då så hade di kanske klara sej teminstingen litte bätter i da. Men dä här dä va bare ôm di svenske bina så dä ä kanske därför vi kommer å få hôlle te godo mä polsk honung i framtia.

Men i alle fall, när vår Herre hôllas å skapa alle smådjura så kom Skam – eller Gammel-Erker som han också kalla sej – å ville vare mä å skape. Han ville göre en insekt som var en avbild av sej själv. En mä litte mer jävlaranamma i. Så vår Herre ga’ te’ slut mä sej för Erkers töling å lät hômmen försöke å göre en geting.

Skam hade åtskillit besvär mä dä där men te slut va han gu’ te’ å svarve en geting i en svarvstol.

Å getingen han ble’ ômgående aggresiv å inte nog mä dä. Uttå spånera som vart övver ble dä mygg, knôtt, fästinger å anne otyg så nu vet ni dä. Var allt dä där som inte ä bra för ôss ha komme ifrå.

Men hur som helst med det och oavsett vem som gjorde vad så är det nog varken vår Herres eller Skams fel att är brist på småkryp i dag.

Nej, det får allt vi, Mänskligheten, ta på oss som en konsekvens av vårat vägval och frågan är bara om vi någonsin kommer att ta oss tillbaka till den gamla goda tiden när vi fick skrapa lyktor, grill och vindruta rena från ett överflöd av insekter.

Så, vart är vi på väg? Ja, vem vet?

Torbjörn Karlsson

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.