• måndag
    18 jan
    -1°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    19 jan
    -0°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    20 jan
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      2.7 mm
  • torsdag
    21 jan
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm

Vad får det kosta?

Ledare
PUBLICERAD:
Catarina Lindström byline
Foto: Kajsa Juslin
Gymnasienämnden blöder. Det har den gjort i flera år. Det är ingen nyhet. Men nu har alltså kommunstyrelsen i Karlskoga fått nog, och bestämt att ta över frågan om gymnasienämndens underskott och samarbetet med Degerfors. Det är en extraordinär åtgärd – jag kan inte komma ihåg att jag varit med om detta under mina dryga 30 år som journalist.

Samarbetet mellan Karlskoga och Degerfors har inte varit friktionsfritt, men har i alla fall utåt fungerat. I min historieskrivning började nämndens problem på allvar när staten beslutade att statsbidragen kommunerna fått för att ta hand om elever som kom som flyktingar skulle minskas från och med 2019.

Jag har haft en och annan dust med socialdemokraternas Matz Ericson och vänsterpartiets Ingvar Eriksson genom åren, vi har ofta olika åsikter. Men ingen kan ta ifrån dem att de i sina roller som ordförande och vice ordförande i gymnasienämnden gjorde allt de kunnat för att uppmärksamma detta faktum.

Till synes för döva öron. Naturligtvis har nämnden ett ansvar för sin budget. Men om statsbidrag dras in tycker jag nog att kommunstyrelsen och fullmäktige också har ett ansvar att hitta lösningar.

I december 2018 skrev skolledare en insändare där de beskrev konsekvenserna av minskade anslag. Bland annat nämnde de färre platser på SFI, mer distansundervisning, färre individuella val, större klasser, färre specialpedagoger, kuratorer och resurspedagoger.

I valrörelsen budade alla över varandra i satsningar på grundskolan, och i visionen för 2020 kunde man läsa att ”År 2020 är Karlskoga känt för att vara en pedagogiskt och kunskapsmässigt banbrytande utbildningsort från förskola till högskola”.

Ändå har det hela tiden känts som att gymnasieskolan – steget mellan grundskol och högskola – negligerats.

Så här står vi nu. Med en gymnasieskola som saknar tiotals miljoner kronor, ett avtal mellan Karlskoga och Degerfors som i alla fall Tony Ring vill säga upp.

Om det räcker för att skapa balans både i budget och relation mellan utbud och efterfråga på linjer vet inte jag.

Men jag tycker att alla ska sig en rejäl funderare på vad ett uppsagt avtal och en eventuellt nedlagd gymnasieskola i Degerfors kan kosta.

När vi pratar Karlskoga lasarett eller Hotell – och restaurangskolan i Grythyttan är vi snabba med att försvara de små enheterna och alla värden de tillför. Då är det en självklarhet att de ska finnas kvar och lösningen ska hittas utifrån den premissen.

Varför skall det vara annorlunda när det gäller Möckelngymnasiet i Degerfors?

Vad är vi beredda att betala för att bevara småskalighet och närhet?

Vad kommer det att kosta för andra samarbeten mellan Karlskoga och Degerfors?

Hur ska vi till exempel kunna bilda kommunförbund och rädda BB om vi inte kan enas om två gymnasieenheter?

Catarina Lindström