• idag
    20 okt
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      3.5 mm
  • onsdag
    21 okt
    10°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    22 okt
    10°
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    23 okt
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    24 okt
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm

Skogen – ett andrum

Familj
PUBLICERAD:
”Jag finner min Gud i naturen, naturen betyder mycket för min andliga påfyllnad och det är där jag hämtar kraft” är en ganska vanlig kommentar från människor.

Det är ingen konstig uppfattning alls - jag kan förstå dem, det förstår nog många vare sig man är aktiv i en kyrka eller inte. En som har skrivit mycket om detta är David Thurfjell (DT), han är författare till bland annat boken ”Granskogsfolk”.

Ofta sägs att Sverige är sekulariserat och att människor inte har ett religiöst engagemang i samma utsträckning som förr. Samtidigt är det allt fler som söker sig ut i naturen för att hitta en plats för kontemplation, kanske vi till och med skulle säga att det är en typisk svensk företeelse.

”En svensk tog med en afrikansk kollega på en promenad genom den svenska landsbygden, ”vad sorgligt att folk bor så långt ifrån varandra”, hade kollegan utbrustit, vemodig över ödsligheten i landskapet.” (DT, Granskogsfolk)

Man kan fundera över vad det är man söker därute i skogen, på ängarna eller i markerna, vid sjön…

Denna natur-vurm uppstod ganska sent för tidigare arbetade man i skogen som ju till och med kunde vara en ganska farlig plats med olyckshändelser och vilda djur med mera, och inte något man sökte sig till för att fylla på sitt själsliv. Industrialismen och det moderna Sveriges utveckling var en förutsättning för att väcka den här romantiska ådran till naturen. När folk sedan flyttade ut till städerna så blev själva separationen från naturen en förutsättning för en romantiserad syn av densamma. När lutherdomen fick fäste i Sverige så betonades den individualistiska frälsningen, det vill säga det personliga mötet med Gud eller det gudomliga som jag själv utformar med en gud.

Så vad är det man söker? Ja, DT skriver bland annat att det inte endast naturen i sig som det är man söker, det är inte de fysiska träden, sjöarna, klipporna, skogen etcetera som är fokus för ens sökande utan det är vad dessa påminner oss om. Platserna är en påminnelse om något man upplevde när man mådde som allra bäst, med någon eller några som var viktiga i ens liv, kanske minns man sin barndoms somrar.

Somliga kanske tycker att denna naturlängtan är en motsats till att söka sig till kyrkorna, men enligt DT är det sällan knivskarpa gränser, för ofta är det de personer som är kyrkliga som också älskar naturen.

Här i Karlskoga vet vi att många människor fascineras av till exempel Lunedskyrkan. ”Oh, vilken underbar altartavla” är en kommentar som ofta kommer från den som kommer dit för första gången. Där har vi naturen inpå knuten och får del av två delar: inomhus i en kyrka och naturen utanför. Många av våra mest kända psalmer lovprisar naturen i alla möjliga former: ”I denna ljuva sommartid”, ”Den blomstertid nu kommer”, ”Var jag går i skogar berg och dalar”, ”Härlig är jorden”…

Det är inte alltid man kan sätta ord på vad det är man upplever, känslan kan förstöras om man försöker sätta ord, säger en del jag möter. Visst, vi är ett sekulariserat, individualistiskt land - men vi har många dörrar och fönster öppna till djupa existentiella tankar. Men, när jag går där ute så får jag vara ifred, jag är ensam i hela världen och där ute kan jag rama in gud och fylla mitt inre.

Kristina Lundberg

Så här jobbar KT-kuriren med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.