• söndag
    1 nov
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    2 nov
    10°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    3 nov
    10°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm

Degerfors hjärta

Insändare
PUBLICERAD:
Insändarskribenten tycker sig ha hittat Degerfors hjärta.
Foto: Anna-Stina Tallmyren
Att som gammal och helt ensamstående utan familj och släktingar flytta till Degerfors kan innebära total ensamhet, även om atmosfären i samhället är vänlig och invånarna glatt byter några ord om väder och vind.

Snälla grannar tar in posten och vattnar blommorna, om man behöver resa bort några dagar, men de gamla har fullt upp med sina barn, barnbarn, släktingar, vänner och egna intressen. De har varken lust, ork eller tid att öppna porten för att utöka sin sedan länge muromgärdade umgängeskrets.

I de yngre och medelålders familjerna är föräldrarna strängt upptagna av sina jobb och dessutom tar de hand om sina barn, - ibland till och med sina gamla föräldrar, - utöver bostad, olika fordon och trädgård i förekommande fall. Beundransvärda människor.

Hur skapar man då en dräglig tillvaro i Degerfors som ensamstående inflyttad?

Jo, man går på jakt efter en plats, där man känner att man duger, kanske kan vara till nytta och bli accepterad. Efter en lång promenad i den sagolikt vackra naturen, som omger Degerfors, mår man utmärkt. Vackra sjöar och välskyltade vandringsleder hittar man överallt och den rofulla kyrkogården är som en vacker stadspark.

Nästa lyckokast blir biblioteket. Underbart, att det än idag finns platser i Sverige, där alla behandlas lika! Kunniga bibliotekarier, som sprider trivsel och alltid hjälper till efter bästa förmåga. Som extra bonus är biblioteket placerat i Folkets hus, dit alla är välkomna och där vaktmästare och personal är toppen.

Att besöka den fina återvinningscentralen med dess hjälpsamma personal är också trevligt.

Nåväl, allt är inte positivt. Inom olika föreningar är vänskapskretsarna lika tillbommade som i övriga samhället och det är så gott som omöjligt att hitta glada pensionärer att musicera tillsammans med, som som gillar rytmisk, svängig musik med lite ös i.

Men nu gällde det själva hjärtat, som undertecknad till slut fann, när goda vänner kom på besök från Tyskland och Frankrike. Fråga mig inte, hur de kände till Degerfors IF, men det blev ett evinnerligt tjatande om fotboll. Vi gick till Fotbollsmuseet och fick ett varmt välkomnande av intendenten och de jätterara damerna i köket. Därefter en oförglömlig visning på mina vänners egna språk av en superbt kunnig guide.

Andra vänner på besök hade tidigare släpat med mig till ett par fotbollsmatcher, som jag lyckades uthärda genom att betrakta spelet som en hård balett, men på Fotbollsmuseets café, där stortrivdes jag bland alla entusiastiska volontärer och sympatiska stamgäster, som berättar om sina minnen och tålmodigt svarar på allt, som besökare vill veta om sporten. I samma hus sitter ledningen för Degerfors IF, med exakt rätt personer på rätt plats. Atmosfären är helt fri från översitteri och obehaglig "fin-finare-finast"-känsla. Man kan slappna av och bara må bra.

Efter att förra året ha genomlidit flera matcher på Stora Valla, började jag äntligen förstå spelet. Intresset växte med reafart och nu kallas jag för fotbollstokig. Idag ser jag spelarna som ungdomsförebilder, som genom sitt roliga, hårda och konstfulla arbete skapar en gemenskaps- och tillhörighetskänsla i samhället, som är av ovärderlig betydelse inte minst för att förhindra uppkomsten av utanförskap och bildandet av kriminella gäng. Att bli accepterad och känna sig delaktig är livsviktigt för varje människa, ung såväl som gammal. Det är på Stora Valla man finner Degerfors varmt klappande hjärta. Härligt att vara "Degerforsare" och känna stolthet och glädje över att bo här!

U-G

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.