• idag
    5 dec
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    6 dec
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    7 dec
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    8 dec
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    9 dec
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm

Det lilla har blivit viktigare, även för mig

Nöje/Kultur
PUBLICERAD:

Hur gärna jag än vill skriva om något annat så känns det omöjligt att komma ifrån coronan. Den vägrar ju att släppa sitt grepp om oss, den liksom biter sig fast som en mörk skugga som ständigt vill finnas där. Skapa oro och ta ifrån oss det bästa vi vet – att vara tillsammans.

Jag intervjuar en massa människor om hur pandemin har påverkat dem. I det här fallet handlar det inte om människor som drabbats av sjukdomen utan hur den påverkar vardagen, jobbet, företaget.

Det som ändå känns lite bra är att jag märker att i nästan alla samtal så kommer tankar om att det ändå finns positiva saker som har hänt tack vare pandemin.

”Alltså inte så att jag tycker att det är bra med coronan”, skyndar sig alla att säga direkt. Och så är det ju förstås. Vi hade förstås alla valt alternativet utan covid19 som konstant följeslagare.

Men ändå, nu när det ändå kom. När vi ändå drabbades. Att då kunna se även positiva saker är ändå hoppfullt, känner jag. Det är folk som hittat nya arbetssätt som plötsligt gjort deras arbetsliv smidigare och effektivare. Människor som har ställt om inriktningen i sina företag och lyckats hitta en väg igenom pandemin utan konkurs.

”Och så värdesätter man nog den sociala kontakten mycket mer i framtiden”, säger en av de jag intervjuar.

”Eftersom vi kommer att veta sen att vi inte kan ta för givet att träffas.”

Jag har själv ärligt talat haft rätt svårt att se något positivt med allt detta som hänt, men ju längre tiden går desto mer kan jag ändå känna att jag nog kommer ta med mig en hel del ur den här krisen.

Jag har fått skogen, som jag sällan var i förut. Nu går jag där nästan varje dag, för att jag hittade dit i somras och insåg vilken terapi stigarna gav mig.

Jag tänker annorlunda om vissa saker. Värderar annorlunda. Och jag vågar nästan tro på att jag kommer att komma ut som en lite bättre, och kanske lite lugnare, version av mig själv på andra sidan corona.

Det svåra tycker jag är att det är så mycket svårare att fylla på med energi, eftersom det inte händer nånting. Jag saknar ju resorna, kalasen och att träffas många tillsammans. Men som han jag intervjuade så tror jag att även det kommer kännas på ett annat sätt framöver, när vi vet hur det känns att vara utan det.

Restriktionerna hårdnar igen. Vi tejpar upp lappar om att hålla avstånd i min butik, och handspriten står alltid framme vid ingången. Även härinne är allt annorlunda, och inte bara för lapparna och handspriten. Det som varit en resebyrå är numera bara en butik, men jag tycker om den ändå. Känner mig glad över att ha något som ändå har bestått. Även om tanken aldrig var att ha bara en butik så får jag kanske tänka om även där. Jag tycker ju om prylarna, leksakerna och böckerna. Det där som gör folk lite glada och kanske får någon att le när den öppnar upp sin present.

Det lilla har blivit viktigare, även för mig.

November och corona i kombination är ingen höjdare. Mörkret äter, det också. Men jag fortsätter gå i min skog och fortsätter att försöka se det ljusa någonstans bakom skuggorna. Det går inte alltid, men ibland. Och ibland får vara gott nog, tills vidare.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.